Vad gör en leveranskedja hållbar? 

Av Katrin Bolkart och Lotte Schmidt, Customer Management ClimatePartner 

I många industriländer ökar trycket på företag att hantera och ta kontroll över koldioxidutsläppen från sina leverantörskedjor.  Målet är att minska utsläppen och kompensera för kvarvarande utsläpp i alla produktionssteg för att uppnå nettonoll.  Vilka krav måste företag förbereda sig för? 

Förbättringsinitiativ i det enorma och komplexa nätverket av internationella leveranskedjor och leverantörsrelationer – vare sig det handlar om skydd av mänskliga rättigheter, rättvisa arbetsvillkor, eller miljö- och klimatåtgärder – har hittills varit frivilliga till stor del. I framtiden kommer företag att enligt lag tvingas till större ansvar för sociala och ekologiska frågor i sina leverantörskedjor. 

I Tyskland kommer detta till exempel att genomföras genom den så kallade Lieferkettensorgfaltspflichtgesetz (ungefär ”lagen om skälig aktsamhet i leverantörskedjan”). Den kommer att gälla från och med 2023 och omfatta företag som har mer än 3 000 anställda och har sitt huvudkontor i Tyskland. Från och med 2024 kommer lagen att utvidgas till att inkludera företag med mer än 1 000 anställda. En viktig aspekt kommer att vara hur koldioxidutsläpp hanteras. Det återstår att se om lagen kommer att få fart på den nödvändiga omställningen. En sak är i alla fall säker: att arbeta mot en hållbar leverantörskedja bör stå på dagordningen för alla företag.  

Hållbarhet i leverantörskedjor definieras av FN:s Global Compact som ”hantering av ekologisk, social och ekonomisk inverkan (...) under produkters och tjänsters livscykel”. Den kommande lagstiftningen fokuserar främst på social hållbarhet. Den tar endast hänsyn till miljö- och klimatåtgärder som har en social aspekt, som till exempel förorening av grundvattnet. Utsläpp som rör råvaror, transporter, förpackningar och liknande åtgärder utelämnas däremot. 

Detta är ett utmärkt tillfälle för företagen att ta sina första steg och påbörja resan mot en hållbar leverantörskedja. Genom att få kunskap om vilka utsläppskällor som är störst och fastställa utsläppens största drivkrafter, kan de börja identifiera vilka åtgärder som är mest akuta och genomföra mer omfattande åtgärder. Därför skulle det vara ett steg i rätt riktning om lagstiftningen i framtiden tog hänsyn till även dessa miljöaspekter. Tills det händer är vi beroende av att företag vidtar frivilliga åtgärder för att ta sin del av ansvaret. 

CDP: Leverantörskedjorna står för majoriteten av utsläppen 

I sin Global Supply Chain Report 2019/20 utvärderade CDP svar i kategorin klimatförändringar, från över 6 800 leverantörer. Enligt rapporten står dessa företag för cirka 8 miljarder ton växthusgaser varje år (scope 1 och 2). Samtidigt konstaterar den att 563 miljoner ton växthusgaser har minskats tack vare ett flertal olika åtgärder, som till exempel förbättrad energieffektivitet och minskade processutsläpp.  

Även om leverantörskedjor orsakar stora utsläpp, visar de också på en stor minskningspotential som kommer alla inblandade parter till gagn om de samarbetar för detta ändamål. Om vi till exempel tittar på livsmedels- och modeindustrin så är leveranskedjan fram till företaget nyckeln till val av material och val av transport- och leveransrutter. 

Ta första steget: jämförbarhet av utsläppsdata  

Många steg i värdekedjan ligger utanför företagens kontroll och påverkar företaget på olika sätt. Det är här de första hindren uppstår: även om internationella standarder publicerar riktlinjer och metoder för redovisning av utsläppsdata (till exempel GHG-protokollet), varierar leverantörernas interna krav stort. Datan finns ofta i olika format och enheter, och kvaliteten varierar mellan olika länder och mellan olika verksamhetsställen. Betydande variationer i datakvalitet kan t o m förekomma inom ett och samma företag. Därför har företag ofta begränsade mål vad gäller enhetlig redovisning. 

Det är just dessa hinder som måste övervinnas, och uppgifter om miljöpåverkan och utsläpp måste göras tillgängliga, bearbetas och vara jämförbara. Här är tre punkter som kan bra att ha i åtanke inledningsvis:   

• Vilka emissionsfaktorer används för att beräkna växthusgasutsläppen?  
• Hur sparar företag uppgifterna om sina utsläpp, och hur dokumenteras åtgärder för att minska eller undvika utsläpp?  
• Har samma standarder och systemgränser använts för att beräkna utsläppen?  

Uppgifterna måste vara jämförbara för att ha en konsekvent redovisning och så att åtgärder sedan kan tas fram. Det är bara genom att ha jämförbara uppgifter som ett företag, på ett enhetligt sätt, kan identifiera och planlägga möjliga sätt att minska eller undvika utsläppen.  

Dock måste utsläppsdata finnas tillgänglig innan jämförbarheten blir relevant. Därför måste data samlas in och bearbetas med en tillförlitlig metod. En studie utförd av Handelsblatt Research Institute för det tyska ministeriet för utvecklingssamarbete (BMZ) visar dock att endast cirka 17 procent av de tyska företagen har information om direktleverantörernas utsläpp och klimatåtgärder. Även om företag bör publicera denna typ av information går det idag i de flesta fall inte att göra detta utan att använda schabloner eller uppskattningar.  

Vägen mot klimatneutralitet: interaktion mellan företag och leverantörer 

Om leverantörer lyckas uppnå klimatneutralitet för sitt eget företag och/eller sina produkter påverkar detta direkt deras kunders scope 3-utsläpp, och bidrar till att minimera kundernas uppströms koldioxidavtryck.

Utsläpp delas in i tre olika scope. Scope 3 omfattar alla indirekta utsläpp som orsakas av leverantörskedjor. 

Förutom att avtala om olika åtgärder och krav så kan företag hjälpa sina leverantörer i sina hållbarhetsambitioner och strävan att bli klimatneutrala, på följande sätt: 

• Öka andelen primärdata: Andelen primärdata kan gradvis ökas med åren genom att lära upp och utbilda leverantörerna. Det gör leverantörskedjan ännu mer transparent, och företaget kan beräkna sina egna scope 3-utsläpp med ännu större noggrannhet. 
• Använd gemensamma plattformar: Plattformar underlättar insamling av data i många olika format, på ett och samma ställe, och gör dem tillgängliga för alla användare. 
• Upprätta ett granskningssystem: Med ett enhetligt kontroll- och ledningssystem kan företag genomföra minskningsåtgärder mer effektivt och utnyttja synergier i leverantörskedjan. 
• Öka leverantörernas medvetenhet: Några sätt som företag kan hjälpa leverantörerna är genom att definiera ansvarsområden och arbetsgrupper, erbjuda utbildning och tillhandahålla nödvändiga verktyg. På detta sätt bygger leverantören upp sin expertis, förfinar sina processer och ökar samtidigt sin medvetenhet. 
• Uppmuntra till dialog: Leverantörsspecifik feedback och att uppmuntra till bransch-överskridande dialog möjliggör ständiga förbättringar och en gemensam strävan mot mera hållbara leverantörskedjor, företag och branscher. 
• Genomför regelbundet jämförande mätningar: Branschspecifika och branschövergripande “benchmarks” visar hur leverantörerna är positionerade på marknaden och vilken riktning en gemensam klimatstrategi bör ta. 

Det finns flera fördelar för företag som gör sina leverantörskedjor mer hållbara: förutom att stärka sin image ökar de kan de på ett bättre sätt säkerställa leverans av material, stödja innovationer och stärka relationerna med leverantörer och i egenskap av arbetsgivare. En hållbar leverantörskedja stimulerar skapande av värde och framgång.  

Hantera utmaningarna 

Olika standarder har etablerats inom ramen för hållbara leverantörskedjor och fungerar som grund för beräkning, rapportering, och identifiering av åtgärder. Här kan företag snabbt förlora fokus och gå vilse i det komplexa landskapet. Även för scope 3-utsläppen – som omfattar verksamheter i leverantörskedjan – finns osäkerheter som gör definitionerna “luddiga” och att det finns en gråzon vad gäller hur man ska tolka dessa (tillförlitligheten försämras).  

Företagen måste dock ha ingående kunskap om sina leverantörskedjor om de ska kunna uppnå klimatneutralitet som även omfattar deras leverantörskedjor. När det gäller minskning av växthusgasutsläpp är det viktigt att identifiera utsläppsdrivande faktorer och utveckla specifika åtgärder utifrån dessa faktorer. Först då kan företagen uppnå hållbara och permanenta utsläppsminskningar, och gemensamt bidra till kampen mot klimatförändringarna.