Kyotoprotokollet är ett internationellt klimatavtal där vissa länder har kommit överens om att begränsa sina utsläpp av växthusgaser på ett rättsligt bindande sätt. Det antogs första gången 1997 och undertecknades 2005 av alla världens industriländer med undantag för USA, samt många tillväxtekonomier. I dag finns det fortfarande 191 parter i Kyotoprotokollet. Kyotoprotokollet ersattes av Parisavtalet.

Kyotoprotokollets mål och mekanismer

Kyotoprotokollet är av historisk betydelse eftersom det var det första rättsligt bindande internationella avtalet för att begränsa industriländernas utsläpp av växthusgaser och det mest långtgående klimatavtalet vid den tidpunkten. Baserat på principen om "gemensamt men differentierat ansvar och respektive förmåga" fastställdes bindande utsläppsmål för 37 länder (de så kallade bilaga I-parterna), inklusive Europeiska unionen och Australien. Dessa mål innebär en genomsnittlig minskning på cirka 5 % jämfört med 1990 års utsläppsnivåer. Länder i det globala syd, t.ex. Indien, finns inte med i bilaga I. Inga bindande mål har fastställts för dem.

Dessutom infördes genom Kyotoprotokollet flexibla mekanismer baserade på tillåtna utsläpp. Totalt skapades tre sådana mekanismer:

1. Internationell handel med utsläppsrätter: Genom artikel 17 i Kyotoprotokollet skapades grunden för en koldioxidmarknad baserad på utsläppsrätter uppdelade i tilldelade mängdenheter (AAU). Parter i bilaga I med överskott av AAU fick sälja olika former av utsläppsrätter till andra parter i bilaga I i proportion till det antal AAU som de innehade.
2. Gemensamt genomförande: Enligt artikel 6 i Kyotoprotokollet får en part i bilaga I köpa utsläppsminskningsenheter (ERU) från en annan part i bilaga I:s projekt för minskning eller begränsning av utsläpp.
3. Mekanismen för ren utveckling (CDM): Varje part i bilaga I kan samla in certifierade utsläppsminskningsenheter (CER) genom offsetprojekt i enlighet med artikel 12 i Kyotoprotokollet och sedan sälja dem på koldioxidmarknaden till andra parter i bilaga I. Detta gör det i sin tur möjligt för dem att uppfylla sina utsläppsmål.

Dessa mekanismer har varit mycket inflytelserika, särskilt CDM, som var det första internationella miljöinvesterings- och låneprogrammet i sitt slag.

I Kyotoprotokollet utvecklades också ett internationellt registreringssystem för att spåra transaktioner, rapporteringskrav och metoder för att beräkna utsläpp och deras minskning. Dessutom inrättades anpassningsfonden för att finansiera klimatskyddsprojekt i det globala syd. Sammantaget har Kyotoprotokollet i allt väsentligt standardiserat Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och gjort den mätbar.

Kyotoprotokollet - misslyckande eller framgång?

Kyotoprotokollet var en milstolpe i det internationella samfundets ansträngningar att bekämpa klimatförändringarna. Genom Dohaändringen 2012 kom man överens om en andra åtagandeperiod fram till 2020, där utsläppsminskningen ökades till 18 % under 1990 års nivå. På grund av ett antal brister ersattes Kyotoprotokollet genom undertecknandet av Parisavtalet 2015.

Det fanns också mycket kritik mot Kyotoprotokollet, eftersom inga restriktioner infördes för nationer med stora utsläpp, som USA och Kina. Därför drog sig även Kanada ur protokollet 2011. Många kritiserade också det faktum att de uppsatta målen var för låga för att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C. För att uppnå detta borde industriländerna ha satt sina mål till en utsläppsminskning på 10-40%. På grund av vissa brister ersattes Kyotoprotokollet av Parisavtalet som undertecknades 2015. Kyotoprotokollet var dock ett viktigt första steg som banade väg för det mer ambitiösa Parisavtalet.

Om du vill lära dig mer om klimatskydd kan du besöka en av våra akademier.